Jag skall väl erkänna att jag är ganska grön när det gäller Judons organisation och dylikt, men när jag läste Judosnubben:s inlägg "Öppet brev angående Svensk Judo", så var det kanske inte kärnan i inlägget som jag reagerade på, utan en annan del.
"...Cirka femtio ledare har "försvunnit från SJF" de senaste fyra åren.
Mot den bakgrunden och nuläget inom svensk judo, har jag under hösten haft
kontakt med över ett hundra klubbledare i hela Sverige..."
Jag skall erkänna att jag inte har någon empirisk undersökning att luta mig mot och att det till viss del handlar om lokala åsikter. Men jag kunde inte undgå att under min korta tid i dojon lägga märke till hur ledare inom klubben var väldigt oroliga, både för det minskade antalet ledare men framför allt det minskade antalet medlemmar. Att judon får svårare och svårare att rekrytera medlemmar är så vitt jag vet inte ett lokalt problem och det är väl framför allt det som jag har tänkt ganska mycket på.
Jag kom hem till min hemkommun igen, efter många års frånvaro. Enda sedan tonåren har jag varit väldigt intresserad av kampsport och har testat på det mesta. Nu stod jag där i kommunens sporthall och läste rekryteringsaffischerna från de lokala kampsportsklubbarna. Jag hade att välja mellan Judo, Hung Gar (en sorts kung fu), Taekwando, Shotokan Karate och Akido. Här är min subjektiva tolkning av dessa:
HUNG GAR: Lär dig Hung Gar, en tusen år gammal kampsport från Kina. Lär dig de dödliga teknikerna i Tigerns, Draken, Tranans och <valfritt tufft djur> tecken. Lär dig självförsvar som fungerat åt Kinesiska krigare i tusentals år!
SHOTOKAN: Är du intresserad av att utveckla ditt sinne, att bli ett med din kropp och att lära dig effektivt självförsvar? Då är Shotokan något för dig. Vi använder hundra år gamla tekniker från det feodala Japan, som ger träning för både kropp och själ.
o.s.v, ni förstår nog poängen ...
Jag hatar den överpretantiösa syn på sig själv som nästan alla traditionella kampkonster har. Dödliga tekniker och självförsvar. Dödliga tekniker är bara osmakligt och att kalla en stil för självförsvar när man inte har någon anpassning till självförsvar år 1910->framåt är i mina ögon bedrövligt missvisande. Som 23-åring så var Judo det klara alternativet, med en klar och öppen inställning där man såg Judo som en sport. Inget skryt om självförsvar, utan fokus på det det egentligen handlade om - en sport. Judo var mitt givna val.
Men jag är rädd att jag är en minoritet. Skall man rekrytera unga så handlar det inte om att vara ärlig, smakfull och ansvarsfull i sina påståenden.
En ung person vill i regel bli grym på att slåss, lika grym som någon av de där asiaterna på film som spöar ned 100 köttbiffar med sina flashiga sparkar och sina backfists. Du måste lova dem dödliga tekniker från asien, du måste lova dem en inre träning (för det får man lära sig vikten av i alla filmer :P) och du måste framför allt lova dem självförsvar. Du måste från början indoktrinera dem att dom inte behöver vara rädd när de går på gatan, att xxx är den bästa stilen i alla lägen och att allt annat är skit. Du måste berätta historier om stormästare som skjutit eld ur röven och dödat en tjur genom att slita av honom hornen.
Överdrivet, men samtidigt så är det ju onekligen det som lockar de unga att börja träna andra kampsporter. Judo fanns inte ens på kartan när jag var 15 och letade kampsport. Vem har sett en film där judo är coolt eller hört någon dra historier om en judoka som smiskat upp 150 personer i brygga. Nej, då var det Kung Fu eller TKD som gällde, för det var respekt.
Personligen så tror (och hoppas :D ) jag att man kan promota Judon utan att behöva ta till samma bedrövligt låga taktik som andra stilar gjort. Man kan fortfarande profilera sig som sport, man behöver inte ljuga om effektivt självförsvar, men man måste nog börja se till vad som "imponerar" på unga individer. Man kan t ex: sätta dit en bild på en Judoka som vunnit i UFC och skriva: "Här är xxx, direkt efter sin seger i UFC 43". Tyvärr vet folk inte vad Pride är, inte i stor utstreckning i.a.f, men bilder på Nastula, Yoshida och Nakamura tror jag skulle få de personer som har koll på pride/ufc att tänka till både en och två gånger innan man låter sig luras in i dödliga-tekniker-träsket.
Hoppas ni får ordning på det hela, måste säga att den Judoträning jag fick var bland de trevligaste kampsportsupplevelser jag fått ta del av. Självdistans och självinsikt, men ändå seriöst och mycket utväcklande. Många traditionella kampsporter har enormt mycket att lära sig av Judons seriösa inställning till fysträning och att man fokuserar mycket på sparring och "skarpa övningar" med kroppskontakt.
Väl mött i framtiden!
Edited by user den 30 december 2005 15:33:00(UTC)
| Reason: Not specified