Hej!

Jag undrar vad skillnaden är på O-soto-otoshi, och O-soto-gari! Jag har tittat på massa både rörliga och still bilder på dessa två kast, och ärligt så ser jag faktiskt ingen skillnad!

:))

Cissi

Så har jag också lärt mig. O-soto-gari är ett fullt svep medans o-soto-otoshi mer handlar om att pressa Uke bakåt över ditt stillastående ben.

Håller med de föregående talarna. Men vill ju även visa mig på styva linan så....

En detalj som sammanlänkar de två teknikerna är benets rörelseriktning.
Benet ska antingen meja/svepa eller "tryckas" snett mellan bena. För att på så sätt få upp uke mot toris höft.
Benet ska alltså inte gå rakt mellan bena.
Det enda som skiljer dem åt är alltså om du har tårna i tatamin eller mejar/sveper.
Så har jag blivit lärd iaf.

---

MVH/Anders

>>Anders

Du har helt rätt i att benet kommer få en diagonal riktning, annars blir det ju svep häl mot häl och det vet man ju hur skönt det är!!! :p

Eller finsk!

Till vitt bälte med gulmarkering.
Anledningen är hyfsat enkel. Bestämmelserna är anpassade till barn
O Soto gari kan bli ett hårdare kast vilket kan leda till att uke slår i bakhuvudet. Pga att en yngre Tori inte har full kontroll över alla lemmar han/hon förfogar över.
Detta har gjort att man har valt det "snällare" kastet O soto otoshi.
Fast med rätt kunskap kastar du lika hårt eller löst på båda.
Generellt sett blir O soto otoshi snällare när barnen gör det.

---

MVH/Anders

Hej

Kronos har helt rätt.

I bestämmelserna före år 2000 (fastställda 1992-01-01) låg ô-soto-otoshi bland kraven för 2 kyû (blått bälte). Om jag inte minns fel hade kastet haft den platsen i de svenska bestämmelserna åtminstone sedan 1969. År 2000 infördes nya bestämmelser och det var inte helt friktionsfritt. Pga av olika orsaker delades bestämmelserna upp i två delar med dan-grader för sig och kyû-grader för sig. Riksgraderingskommittén (RGK) hade fram till dess haft ansvaret för alla graderingsbestämmelser, men vid denna tidpunkt flyttades ansvaret för kyû-graderingsbestämmelserna över till det då nybildade Utbildningsrådet (UBR).

De nya kyû-graderingsbestämmelserna kom att innehålla fler kyû-grader än tidigare och nya bältesfärger ("gult och ett halvt" osv som en del sade), och många tekniker flyttades, bland annat ô-soto-otoshi.

Tidigare brukade man ofta lära ut ô-soto-otoshi som en teknik man tog till som uppföljning på en ô-soto-gari. Om uke backade och böjde knäna i försvarsställning som försvar mot ô-soto-gari tog man ett stort kliv in och fullföljde med en ô-soto-otoshi. Man lade ofta hela sin tyngd i bröstet på den som blev kastad. Det kunde då bli ett mycket hårt kast som var svårt att utföra på ett kontrollerat sätt och det var svår fallteknik för den som blev kastad. Därför var det motiverat att vänta med att lära ut den tekniken tills utövarna så att säga blivit lite tåligare.

Ett typiskt utförande av en klassisk ô-soto-otoshi kan man se i självförsvarskatan Kôdôkan Goshin-jutsu (första tekniken i andra serien: Naname-uchi)

http://www.youtube.com/watch?v=RRuShMdNSnM&feature=related

När man flyttade ned ô-soto-otoshi till ett nybörjarkast resonerade man som så att det var ett lättare och snällare kast för nybörjare än vad ô-soto-gari var - eller kunde vara. Jag vill nog tro att det beror ganska mycket på vad man gör det till.

Ett möjligt bekymmer som jag tycker mig se med ô-soto-otoshi är att uke står med båda fötterna i mattan när kastet görs. Har man lite otur (och vrider lite för mycket åt sidan för att få till en bra balansbrytning) kan ukes knä ta skada. Den risken undviker man om man mejar undan ukes ben som i ô-soto-gari. Å andra sidan kan det bli ett hårt fall om uke bara står på ett ben och man mejar undan det. Då blir ô-soto-gari jobbigt för nybörjare att falla på. Lösningen borde vara att låta uke stå ganska bredbent och låta tori göra en "ganska liten" balansbrytning för att nästan helt och hållet koncentrera sig på den mejande rörelsen med benet (som på den nivån är en viktig ny rörelse).

Mvh
/Tony O