Det här är en gammal historia, från gissningsvis 60- eller 70-tal.

En stor budoklubb i Stockholm (kanske Budokwai?) lades ner eller splittrades och judofolket körde vidare i egen regi, dock utan att vara med i förbund - på den tiden bör det ha varit Budoförbundet som gällt för judon. Mitt minne av historien så som den berättats för mig säger att träningen hölls i trakterna av Fridhemsplan, men det kan mycket väl vara min egen hjärnas tillägg.

Hur som helst: en elev bröt nacken med allvarliga skador och gissningsvis invaliditet som följd. Eleven eller dennes föräldrar förväntade sig att någon typ av försäkring skulle träda in, men eftersom klubben inte var med i förbundet fanns ingen försäkring och man hade inte skaffat sig försäkring på annat håll. Eleven eller dennes föräldrar stämde då de personer som höll i det hela, vilket tvingade åtminstone en av dem i personlig konkurs.

Så långt det jag har hört. Historien berättades av folk i annan budo, som en sedelärande berättelse med moralen "man ska vara med i förbundet". Hur sann historien är vet jag inte, men den berättades med så många detaljer att den gav ett trovärdigt intryck. Känner någon till detta? En judoklubb som inte är med i förbundet måste vara ganska originellt, då kan man ju inte vara med i tävlingar utan det är enbart motionsjudo som gäller. Men det kanske var vanligare för ett antal decennier sen.

Rent juridiskt undrar jag över det där med att bli stämd. Jag känner mig högst osäker på i vilken mån arrangörer av olika typer av aktiviteter har ekonomiskt ansvar för att kompensera deltagare som allvarligt skadat sig. Vem var arrangören i historien, undrar jag. En ideell förening, ett företag eller ett par privatpersoner? Jag kan tänka mig att det spelar roll för juridiken.

Om någon av er bekläder uthuset med judomatter och lär grannen och dennes kompis lite judo torde ni knappast kunna bli stämda om någon skadar sig, eller hur. Lika lite som jag kan bli det om jag tar med mig någon att klättra i berg, och denne faller. Var går gränsen, undrar jag. Vid distinktionen privatperson/förening/företag, eller någon annanstans?

Känner någon till historien och vet att den är sann så är det jätteintressant. Vet någon mera om det hela blir jag ändå gladare.

Nej säker dementi är förstås omöjligt att få. Däremot kan man av bristen på respons dra slutsatsen att historien är ganska okänd i judokretsar.

Jag trodde på berättelsen ganska länge... men mitt tvivel är numera tämligen stort. Jovisst är det länge sen och de inblandade troligen borta ur "kretsarna" för rätt många träningsgenerationer sen, men det är en så anmärkningsvärd sak att man tycker storyn borde vara mer spridd om det är sant.

Så jag har förmodligen bidragit till att sprida ett rykte. Storyn berättades för mig som ett argument för "varför man ska vara med i förbund", jag har spridit den vidare i samma anda - om än inte som ett påbud utan mer som något som berättats för mig. Men jag tror det är dags att lägga ner det argumentet.