Hej! Här är ett par direktlänkar till Kodokans hemsida.

http://www.kodokan.org/e_waza/seoinage.html
http://www.kodokan.org/e_waza/ipponseoinage.html
http://www.kodokan.org/e_waza/seoiotoshi.html

<p>Jo, fast nu undrade jag över skillnaden mellan <strong>Ippon-Seoi-Nage</strong> och <strong>Seoi-Nage</strong>, och inte Seoi-Otoshi. =)</p>

Aha, tack så mycket!

Verkar bli invecklat detta, så man beöver ju inte skämmas för att man inte vet skillnaden iaf, :)

Låt mig ge ett par exempel på när jag lärt mig en sak i klubb, och en principiellt annorlunda sak på läger:
I min klubb fick jag lära mig att man sveper bägge benen i en osoto-guruma. Det var viktigt och den stora skillnaden mellan det kastet och en osoto-gari. Men när jag pratar med exempelvis Josef Macias som var med och valde ut vilka kast som skulle ingå i graderingsbestämmelserna säger han (liksom Douglas R Bruce på annan plats) att (om jag minns helt korrekt...) gari är ett svep/mejning medan guruma handlar om att uke faller som ett hjul, där toris ben är navet. Oavsett om ett eller två av ukes ben kommer i kontakt med toris 'hjul-ben'.
Ett annat exempel är skillnaden mellan seoi-nage och seoi-otoshi. Otoshi handlar om att uke faller rakt ned, medan seoi-nage innebär att uke lyfts uppåt. Således finns det i princip inte knästående seoi-nage, eftersom det blir en otoshi.
Hänger ni med?

År 1970 hittade jag för första gången en judobok på biblioteket. Jag lånade hem den och tillsammans med min bror övade vi hemma på de olika teknikerna. Första halvan av boken handlade om judo och den andra halvan handlade om "jiujitsu". Boken var skriven på svenska. Det nog tur att vi inte gjorde oss illa, för det var en förskräcklig bok och det var en dålig idé att öva efter den. Jag hittade samma bok på ett antikvariat för en del år sedan. När jag tittar på bilderna idag så ser det ut som Bambi på isen på de flesta bilderna, men det förstod vi inte 1970. 1972 började jag träna judo i en klubb för en riktig tränare. Vi fick lära oss Morote-seoi-nage till gult bälte och Ippon-seoi-nage till orange bälte. Det var aldrig någon som sade bara "Seoi-nage" och Seoi-otoshi var det nog ingen som hade hört talas om då. Den fanns i alla fall inte i graderingsbestämmelserna.

År 1973 fick jag två judoböcker i födelsedagspresent av min mor. Böckerna hette "Handbok i judo" del 1 och 2 av Kazuzo Kudo. Där fanns alla tekniker i graderingssystemet med och alla namn var utsatta. I princip var det enkelt - varje teknik hade ett eget namn och det gick inte att blanda ihop namnen. Sedan var det förstås svårt att utföra teknikerna, men det kunde ju tränaren hjälpa till med. Vår tränare hade blått bälte vilket var högst i distriktet, han vägde 100 kg och verkade närmast oövervinnerlig, så vi hade ett orubbligt förtroende för honom.

Genom åren som följde skaffade jag ganska många andra judoböcker. Efter hand började jag förstå att olika författare använder olika namn på vad som verkar vara samma tekniker. I en karatebok finns det exempelvis en kastteknik som vi judoutövare nog skulle kalla "Ippon-seoi-nage", men i boken kallas kastet "Tani-otoshi". För en judoutövare verkar det helt obegripligt, men det belyser det faktum att det finns många namn som inte ger någon som helst upplysning om hur en teknik skall utföras.

- - -

Eftersom det verkar ha funnits så många olika uppfattningar vore det bra om någon helt enkelt bestämde en standard för vad de olika teknikerna skall heta samt hur de skall utföras. Inom judo finns det två organisationer som har tillräckligt inflytande för att sätta en sådan standard: The International Judo Federation (IJF) och Kodokan-institutet (som hade grundat judo) i Tokyo.

När IJF och Kodokan publicerade sina listor över tekniker på Internet omkring 1996-1997 stämde deras listor i huvudsak överens. Men det fanns några skillnader. Bland annat skilde sig listorna åt vad gällde Seoi-nage, Tsurikomi-goshi och Kesa-gatame med varianter.

IJF hade på sin lista:
- Seoi-nage och Ippon-seoi-nage
- Tsuri-komi-goshi och Sode-tsurikomi-goshi
- Kesa-gatame och Kuzure-kesa-gatame

Kodokan hade på sin lista:
- Seoi-nage
- Tsurikomi-goshi
- Hon-kesa-gatame och Kuzure-kesa-gatame

(Varken IJF eller Kodokan hade Morote-seoi-nage på sina listor.)

Vid Kodokan menade man att "Seoi-nage" var ett samlingsnamn för flera olika tekniker som låg nära varandra i utförande: Ippon-seoi-nage, Morote-seoi-nage, Eri-seoi-nage, Kata-eri-seoi-nage osv.
På samma kunde man säga att "Kesa-gatame" var ett samlingsnamn för Hon-kesa-gatame, Kuzure-kesa-gatame, Ushiro-kesa-gatame osv.
”Sode tsurikomi goshi” räknades in under ”Tsurikomi goshi”. Det fanns ingen anledning att ha ett särskilt namn för ett höftkast där man bara bytte grepp. I så fall skulle man behöva ha en "sode-variant" för snart sagt alla kast: man skulle få en "Sode-o-soto-gari", en "Sode-tai-otoshi" osv och det vore onödigt.

Problemet var bara det att IJF hade en annan uppfattning och även om Kodokan hade traditionen på sin sida, så var det IJF som var den stora organisationen i världen utanför Japan.

Den 1 april 1997 ändrade Kodokan sin lista så att den kom att stämma nästan helt med IJFs. (IJF flyttade en teknik i sin lista, från en kategori till en annan.) Kodokans nya lista publicerades på Kodokans hemsida den 24 juli samma år.

Kodokan lade till namnen Ippon-seoi-nage och Sode-tsurikomi-goshi, och samtidigt bytte de ut namnet Hon-kesa-gatame mot Kesa-gatame. Det kan tyckas som små förändringar, men det fick en del märkliga konsekvenser. Det medförde strängt taget att vissa tekniker nu har olika namn om de utförs i kata eller i randori. (Mer om detta längre ned.)

Idag kan man se spår av detta på Kodokans hemsida, under rubriken ”Classification of waza”. Exempelvis ligger Ippon-seoi-nage sist i listan över Te-waza och är märkt med en fyrkant för att markera att det är ett ”nytt” namn från 1997-04-01.

- - -

Vid IJFs coach-seminarium i Rom 2000 (där jag deltog) föreläste Toshiro Daigo (då 9 dan, teknisk direktör vid Kodokan; numera 10 dan) över olika tekniker och deras namn. Han berättade att det ursprungligen bara fanns en typ av Seoi-nage och det var den teknik vi idag kallar Ippon-seoi-nage. Daigo-sensei syftade här på den krigiska perioden i Japans historia, några århundraden innan judo grundades. Om man på den tiden skulle kasta någon som var klädd i rustning fanns det inte mycket att välja på. Man kunde ta tag i en arm, men det fanns inte mycket tyg att hålla i. Alltså blev det ett slags Ippon-seoi-nage. När man säger "Seoi-nage" om en teknik från den tiden menar man därför det vi idag kallar "Ippon-seoi-nage".

Det var när judo blev en idrott och judodräkterna infördes som den moderna grepptekniken började utvecklas. Det var först då som det blev möjligt att göra den teknik vi vanligen kallar "Morote-seoi-nage" - men som vi tydligen enligt modern internationell standard borde kalla "Seoi-nage".

I den ursprungliga formen av Seoi-nage (Ippon-seoi-nage) placerade man motståndarens arm ovanpå den egna axeln. Man vred dessutom motståndarens arm så att det blev ett armlås samtidigt som man kastade.

I modern randori är det mer funktionellt att placera motståndarens arm lite längre ned på den egna överarmen. Då kan man bättra på effekten i kasten genom att vrida överkroppen. Men av historiska skäl vill Kodokan bevara den gamla formen av kastet i kata. Därför säger Kodokan-standarden att det är den gamla formen över axeln (men utan armlås) som skall utföras i Nage-no-kata och även i Ju-no-kata. Nämnas kan att Geesink uttalade sig kritiskt mot detta synsätt vid seminariet i Rom.

- - -

Resultatet av kompromissen mellan IJF och Kodokan som faställdes genom att Kodokan presenterade sin reviderade lista 1997 har i alla fall lett till den något olyckliga och förvirrande situationen att när det står ”Seoi-nage” i listan över kasttekniker, så syftar det på Morote-seoi-nage, medan när det står ”Seoi-nage” i beskrivningen av olika kata så syftar det på ”Ippon-seoi-nage”.

På samma sätt är det i Katame-no-kata: Där är det officiella namnet på första tekniken "Kesa-gatame", men den teknik man gör brukar vi kalla "Kuzure-kesa-gatame". Det beror alltså på att "Kesa-gatame" urspungligen var ett samlingsnamn och inte, som det råkat bli idag på grund av kompromisser mellan IJF och Kodokan, en specifik teknik (som förr kallades "Hon-kesa-gatame").

Man kan sammanfatta det så här:

Kata: "Seoi-nage = Ippon-seoi-nage"
Randori: "Seoi-nage = Morote-seoi-nage"

Kata: "Kesa-gatame = Kuzure-kesa-gatame"
Randori: "Kesa-gatame = Hon-kesa-gatame"

- - -

Avslutningsvis skulle jag vilja säga att de allra flesta judoutövare borde inte behöva hålla reda på sådana här detaljer om namngivning av tekniker. Möjligen kan det vara bra om instruktörer på någorlunda hög nivå känner till lite grann om detta. Däremot menar jag att det är absolut nödvändigt att den som skall sätta ihop graderingsbestämmelser skaffar sig fullständig järnkoll över vilken standard som gäller för namnsättning på judotekniker. Blir det fel i graderingsbestämmelser så drabbar det vanliga judoutövare.

MVH

/Tony O

Mycket intressant läsning Tony, tackar för det.

Men hallå,
Finns det ingen som känner till några judoprinciper som man lätt blandar ihop? Så att vi kan ha lite konstruktivt utbyte här på judoforum!? Åtminstone jag vill utveckla min judo, och lära mig mer. Tony som suttit i graderignskommittén och Tommy som sitter där, ni måste ju kunna hjälpa oss med massa exempel! Snälla!
Hoppas
Jigoro