Ja, det är andra förutsättningar i Sverige att samla poäng på de japanska villkoren. Det beror på att det har varit en ganska stor sak att avancera sig i dan-grader under sina år som tävlande i Sverige. Med andra ord krävs det en väldig kvantitet av matchvinster för att uppnå det antalet poäng som berättigar en till att gradera sig med det lilla provet.

Kodokans system med poäng är faktiskt väldigt genomtänkt och intelligent utformat. Där formar din grad i förhållande till motståndarens grad en tabell och du får mer poäng ju högre grad motståndaren har. Jag sa fel tidigare. Man kan visst få lite poäng även för en motståndare som är två grader lägre än du. (Tänkte på de finska reglerna där man får poäng för motståndaren som är en grad lägre men inte lägre än så).

Om man graderar sig på nivån "good", så skall man ha plockat tio poäng oavsett vilken grad du skall pröva till. En poäng per besegrad motståndare med samma grad som du själv. Om du har en högre grad, tar det längre tid att vinna över tio motståndare med din grad, men å andra sidan är väntetiden ändå längre för de högre graderna, vilket bildar en logisk och sammankopplad tanke.

Med detta system blir det fler som snabbare uppnår de lägre dangraderna och därmed möjliggör poängsamlandet för de som ligger ett par grader högre. Man liksom bygger upp underlaget allt efter. Och genom detta skulle vi snart ha ett antal duktiga judoka som tävlar aktivt och framgångsrikt med 3-5 dan och skulle senare kunna gradera sig till högre grader utan dagens ifrågasättande. Det viktiga är dock att alla skulle lära sig att göra ett reglementsenligt prov vid graderigsexamen, såvitt de inte behöver medicinsk dispens eller är ute efter en HC grad. Till 6 dan finns det idag i Sverige krav på att visa upp 4 kata enligt liten examen och de icke tävlande skall visa upp 7 kata. Inte en klapp på axeln vid ett årsmöte, som bevis för ett kunnande som erfordras till 6 dan.

Jag anser att vi är för hårda för de lägre dangraderna och allt för slappa för de riktigt höga i Sverige.

Har ni tid och lust så kan ni spendera lite tid här: http://www.kodokan.org/e_basic/shoudan.html

Noterbart är att det är inte så lätt att bli graderad till 6 dan på Kodokan som det är här. Där finns det faktiskt krav (som egentligen finns även i våra bestämmelser, om de följdes) som faktiskt måste uppfyllas.

Speciellt noterbart att grader som vi kallar för HC grader (kan delas ut utan graderingsexamination) finns under punkt 8. på Kodokan sidan: Max en grad per judoka och livstid. Väntetid till 6 dan är minimum 15 år med 5 dan, precis som i Sverige. Inte 7 år som 3 dan HC, som i vissa undantagsfall. Inte HC grad på HC grad på HC grad. Om någon är så skicklig att han vill inneha en hög grad, skall han bevisa det enligt de gällande reglerna. Annars kan man väl förvänta sig att hans skicklighet ifrågasätts och eftersom en judograd skall vara en direkt återspegling av en judokas kunnandenivå, raserar väl hela principen.

Jag tycker att Kodokan har ett mycket bra system och vi i Sverige har ett relativt bra, anpassat system, förutom systemet med tävlingspoäng, förståss. Om det följs! RGK och förbundet måste se till att fusk inte får förekomma. Allra minst till de mest aktningsvärda graderna. Kan man inte visa upp det som krävs, skall man inte ha graden! En (1) HC grad med goda meriter är ett godtagbart undantag som följer reglerna. Är det taskigt eller orimligt?

Inte i Japan!

Edited by user den 2 juni 2006 20:43:00(UTC)  | Reason: Not specified

Tjenix Andreas. Alldeles korrekt iakttagelse. Jag tror dock att det har mycket att göra med klubbarnas kultur, då man kan tydligt se att vissa klubbar uppmuntrar tävlandet mer medan en del klubbar tävlar inte alls. Klubbledarna kan i största grad påverka vilken inriktning verksamheten utvecklas i och därmed föra över sina värderingar och syn på tävlandet till klubbens medlemmar. Det finns inget rätt eller fel här, så länge klubbarnas verksamhet följer förbundets riktlinjer.



Tävling har ju enligt judons historiska traditioner varit ett sätt att mäta sitt judokunnande på ett sätt, graderingsprov är ett annat sätt att mäta kunnandet. Vill man inte tävla, så är det egentligen helt ok, men då får man inga tävlingspoäng och då anser jag att man bör stanna på en "lagom" dangrad som sin slutliga grad. Vill man inte utföra graderingsprov så bör man likaså stanna på en "lagom" dangrad. För mig verkar det vara enkla och logiska slutsatser som var och en bör fundera över utan egoistiska mål.

Det känns helt enkelt mer naturligt för en personer som har tävlat i landslaget och vunnit internationella mästerskapsmedaljer och visat upp de kata som krävs på en gradring att ha landets högsta dangrader. Däremot behöver det inte betyda att samma person är en bra tränare/instruktör med ett brett kunskap att vidareförmedla. I andra sporter är elitidrottsmäns tränare ofta själva relativt omeriterade. Man kan vara landets bästa domare eller tränare utan att inneha landets högsta grad, men jag tycker att de som bär de högsta graderna skall definitivt ha bevisat sitt kunnande på tävlingsmattan och graderingsprovet. Just detta tycker jag är så bra med Kodokans regler. Man kan inte fortsätta att avancera per automatik på flera decennier gamla meriter. (Det krävs andra förutsättningar att vinna internationellt idag än t.ex 1965). Ok, för graderna 8-10 dan gäller kanske andra kriterier, men för att först ha nått 6-7 dan där har man under många år fått utmärka sig judomässigt över genomsnittet.

En hög grad är inte en indikation på hur många år man har släpat på fötterna på mattan eller suttit på kansliet, utan en indikation på hur skicklig man är i judo, vilket enklast bevisas genom tävlingsresultat och praktiska graderingsprov.

Vidare beträffande tävlingsresultat så är det inte kvantiteten som tyder på ökad skicklighet, utan kvaliteten. On man som 3 dan bara vinner över blåbälten, så kan man samla ihop poäng till en 4 dan gradering i Sverige, men det behöver inte betyda att man är skickligare än ett genomstittligt brunbälte. Om man däremot visar att man vinner över judoka med en grad som är i regionen av ens egna grad, så har aspekten av kvalitet inkluderats. Man visar att man är skickligare än andra med motsvarande grad och en naturlig utveckling är att pröva till nästa grad, eller egentligen kunskapsnivå. Däri finessen med poäng på Kodokans vis.

Visst är det mer komplicerat att räkna poäng på det sättet, men såpass skall man väl klara av som dangraderad eller blivande sådan. Eller är det en bekvämlightesfaktor? Lata personer skall inte ha svart bälte i judo!



Jag med... :D

Dem som tävlar aktivt, har inte tid att öva på kator. Dem hamnar i en situation där är dem åfta lägre graderade en dem som har alldrig tävlat.
Du skrev: lata personer ska inte ha svart bälte i judo. Det håller jag med.
Vad tycker du själv hur mycket tid behöver man att lära sig en kata ?

Jag håller med Andreas. Tid finns det alltid, om intresset finns, för då lägger man om sina prioriteringar. Kata kan man träna även som aktivt tävlande. Nage no Kata kan vara en bra avkoppling eller uppvärmning istället för vanlig uchi-komi. Även om man bara stegar den, så tränar man koordination. Men att förjupa sig på de högre kata ägnar man sig åt när man börjar sikta mot de högre dangraderna (där de krävs). Då har man kanske redan nått 3-5 dan efter en aktiv tävlingsperiod på sisådär tio, tjugo år. Man får en annan inriktning på sin judo. Grunden för att nå de högre graderna är nu lagd. Tränarskap och kataträning kan nu ta mer av tiden i anspråk.

OM en dangrad är till för att syfta på hur skicklig man är i judo, så kan man inte bortse från nödvändigheten av tävlingsresultat som motsvarar den aktuella gradens naturliga värde i kombination med de teknikkrav som bestämmelserna specifierar, som styrkes med en graderingsexamen. Till frågan om icke-tävlingsjudoka skall kunna avancera till de högsta graderna är det svårt att ange ett svar. Först måste man vara överens på vad en dangrad har för syfte att mäta.

Vem är Sveriges genom tiderna bästa tennisspelare?
Vem är Sveriges genom tiderna bästa utförsåkare?
Vem är Sveriges genom tiderna bästa höjdhoppare?
Vem är Sveriges genom tiderna bästa sjukampare?

Varför tycker du att just den och den personen är bäst?

Vem är Sveriges genom tiderna bästa judoka?

Är han det på grund av att han har varit en bra administratör, domare, pedagog eller bra på kata?

Trodde inte det!

Vad skall en hög dangrad tala om för oss? Skall den stå för judoskicklighet eller annat?
Är man skicklig nog för sin grad om man inte kan bevisa det? Tävlingsresultat i kombination med graderingsprov är ganska vattenfasta bevis. Lämnar man bort den ena, så blir bevisningen haltande. Lämnar man bort båda, så finns det ingen bevisning. Med fullgod bevisning bör man kunna nå de högsta dangraderna. Med ingen bevisning, de lägsta.

Tiden som behövs för att lära sig kator för en högre grad är mer en 4 timmar. Men.
Tyvärr kan det hända att lata personer kan få högre grader inom judo. Personer som är duktiga att prata om judo och mest pratar om judo i stället för att själva försöker träna judo. För denna lata personen räcker före graderingen att hitta en Uke öva lite på kator och få en högre grad . Sedan kan man prata vid mattan om Judo och sina meriter utan att bli tvungen att göra nonting vättigt inom klubben tills nästa graderingen kommer. Och på så sätt kan man nå högre grader utan att en enda gång hade svättas på klubbens matta .
Kan det hända att det är just så?
Jag svarar på en gång.Tyvärr kan det bli så.

Personligen tycker jag det är larvigt att endast tävlingsresultat ska ligga till grund för eventuella dangrader. Detta på grund av två skäl:

1. Judo är mer än en tävlingssport, och det måste finnas mål att nå även efter en tävlingskariär. Så om man kan ska man rent praktiskt kunna visa upp sitt kunnande.

2. jag känner personligen många som rent judomässigt var lika bra och i flera fall mkt duktigare än sina samtida landslagsmän. Dom ville helt enkelt inte tävla. Det låg inte i deras intresse. Men deras judokunnande översteg ofta andras just på grund av att dom kunde träna bredare och inte valde att bli experter på ett fåtal tekniker som tyvärr ofta sker idag.

Mattias R